Maria fran Nya Zeeland har. Tankte bara att jag skulle skriva nagra rader och tacka for att ni gjorde det mojligt for mig att aka till Nya Zeeland. Jag har varit i Auckland sedan i januari, och aker tyvarr tillbaka till Sverige igen i december, men jag kan trosta mig med att jag har haft ett helt fantastiskt ar! Bifogar en bild fran sydo-resan som var i September/Oktober. Den ar fran the Kawarau Bridge Bungy.

På Nya Zeeland erbjuds eleverna att följa med på en Nordöresa och en Sydöresa. Här berättar Maria hur det var på Nordöresan.

Den första resan jag var med på gick till Nordön och var i april. Den startade i NZ’s huvudstad, Wellington, där vi bl a besökte Te Papa (museum), och hade en del fritid inne i staden. Det är en rätt häftig stad faktiskt, även om tempot är väldigt ”laid back”. Innan vi lämnade Wellington så hade gruppen en guidad tur runt parlamentsbyggnaden. Hm, jo, det var väl ok… Är inte så väldigt insatt i politik etc.

Nästa stopp på resan var Waitomo. Ett miniatyr litet ställe som är känt för sina fantastiska grottor. Tyvärr så ansåg jag att det blivit alltför förändrat (hur man nu ska beskriva det) p g a alla turisterna. Däremot så var black water raftingen en helt otrolig grej att göra. Iklädd svart våtdräkt, vita gummistövlar (gumboots) och en orange hjälm så tillbringade man lite drygt 2 timmar nere i helt fantastiska underjordiska grottor. Klättrade och simmade i iskallt vatten. Var det värt pengarna…? OM!! Ett måste att göra om, om jag får med mig syrran, föräldrarna eller vännerna till Nya Zeeland i framtiden.

Från Waitomo fortsatte gruppen till Rotorua (Rotorua = Maori för 2 sjöar. Roto– sjö, Rua–två). En stad som till stora delar har blivit skapad från vulkaniska aktiviteter. Under 1800-talet så var staden känd för sina vackra rosa och vita terrasser, som tyvärr gick förlorade när Mt Tarawera hade ett utbrott 1886. Staden har en väldigt… hm… egen lukt, så att säga. Hela staden verkligen stinker ruttna ägg från all sulphur (vad det nu heter på svenska) som stiger upp från hål i marken överallt. Det är en helt otrolig stad på alla sätt och vis. För en person som är intresserad av vulkaner, geografi etc, är Rotorua paradiset med sina varma källor, kokande lerpölar och geysrar… You name it!

Men, så har Rotorua en hel del andra aktiviteter att erbjuda också. Zorbing bl a är en utav dessa knäppa NZ-uppfunna aktiviteterna. De innebär att man är inuti en gigantisk plastboll och rullar ner för en kulle. Mysko… ångrar verkligen att jag inte testade det… Istället så sparade jag mina pengar och testade white water rafting. Verkligen älskade det och gör gärna om det igen, men helt utan att bryta handleden igen! Vi kom ner för ett 7 meter högt vattenfall och hela raftingen tippade över…. Well, olyckor händer. Inte mycket att göra åt det. Jag ansåg att det var värt pengarna i alla fall, då det var en fantastisk upplevelse (säger det om allt) förutom dom sista minuterna. Slutade med någon timma på akutcentret i alla fall. Kom ut därifrån och gick till informationscentret där alla skulle mötas för att åka till Marae där vi skulle sova den natten. Kom till bussen och jag kommer aldrig att glömma vad reseledaren sa…. ”Oh, you’re a champion. My first broken bone on tour. Well done!”…

Ok, nu ska jag försöka förklara vad en/ett Marae är. Det är typ som ett Maori hus som är utsmyckat med otroliga handgjorda trä-snida figurer. Maori är NZ’s urbefolkning. Det är i alla fall ett slags heligt hus, så vi var med om en/ett Powhiri (inbjudan, sång etc) för att bli inbjudna på Maori sättet. Därefter var alla tvungna att hälsa med ett Hongi som innebär at man ska nudda varandras näsor. Efter det var det Karakia (bön) innan vi fick äta, och efter det tränade killarna Haka (en urgammal krigsdans, Maorisymbol nu för tiden) och tjejerna Poi (en boll på ett snöre som gör ljud när man slår den i takt med dans och sång. Vilken upplevelse.

Efter Rotorua bar det av till Paihia – Bay of Islands. Många tog chansen att åka upp till Cape Reinga och 90 Mile Beach, för en hel dag. Det var verkligen värt pengarna. Sure, det kanske inte låter jätte kul att sitta på en buss en hel dag bara för att se en fyr och en strand som aldrig verkar ta slut, men det var verkligen en fantastisk upplevelse. Vi stannade vid "the ancient Kauri Forest” och vid de gigantiska sanddynerna precis innan man kör ut på stranden för att ”sand surfa”. Några valde att ta en tur till Russel när de hade chansen. En tur runt Waitangi, där ”the treaty of Waitangi” signerades av Pakeha och maori ingick även i priset för nordöturen.

Så, efter Paihia fortsatte vi till NZ’s största stad; Auckland – The city of sails. Hemmaplan för mig som har spenderat mitt år i Auckland. Alla var runt en timme uppe i det 328 meter höga ”Auckland Skytower”, varifrån man har en panorama utsikt över Auckland. Den fria shoppingtiden i storstaden var väldigt uppskattad av alla som var med på resan.

Några tog chansen att hoppa Bungy Jump från the Harbour Bridge (40 m) medans andra valde att bara ta det lugnt och vandra omkring i innerstaden. Under vistelsen i Auckland besökte vi även Victoria Park market, som är en mysig liten marknad under tak.

Sista stoppet på resan innan vi avslutade den i Wellington var Taupo. Många valde att testa ett tandem fallskärmshopp där, och vi var även några som valde att hoppa Bungy Jump (45 m) där.

Sista stoppet var som sagt Wellington igen. Sista natten var att säga hej då till alla, bytte e-mail o s v.

Resan startade i Picton/Blenheim beroende på om man kom med färjan eller flyg. Vi var 32 STS studenter + 2 STS ledare + en ledare från NZET + busschaffis. Våran 2 veckor långa tur runt Nya Zeelands sydö började med ett första stopp i Kaikoura. Med på resan fanns studenter från bl a Sverige, Norge, USA, Schweiz, Danmark, Canada, Italien och Finland. Första natten i Kaikoura tillbringades med att lära känna varandra. 5 utav oss kände redan varandra från nordöresan, men det var som sagt en hel del nya ansikten. Alla fick komma upp och säga nånting om sig själv inför resten av gruppen + få sin ”buddy” som man i slutet av resan skulle köpa en ”buddy-gift” till.

Första riktiga dagen på resan kunde man välja mellan att åka på valskådning eller simma med delfiner. Tyvärr så hade både grupperna otur och ingen såg några delfiner eller valar.

Från Kaikoura fortsatte vi till Christchurch som är Sydöns största stad. Första stoppet var Lasers striking som var väldigt omtyckt av alla studenterna. Efter det bar det av till stället där vi sov över. Under resornas gång så bor man mestadels på backpackers och motell, eftersom resorna skulle ha varit betydligt dyrare om man hade bott på lyxiga hotell. Vi gjorde inte så mycket under tiden i Christchurch, tyvärr. Vi hade några timmar fritid i staden innan vi fortsatte till Mt Cook, som är NZ’s högsta berg.

Efter Mt Cook bar det av till destinationen alla hade väntat på att komma till; Queenstown. Extremsportens hemstad. Kan lugnt säga att ALLA gjorde nånting där! Den mest populära aktiviteten var utan tvekan Bungy Jumping. Dom flesta (inklusive mig) hoppade ”the thrillogy” som bestod utav 3 hopp. Den först var den 43 meter höga Kawaru Bridge Bungy, den andra det högsta hoppet; The Nevis Highwire Bungy 134m, och sist men inte minst The Ledge Bungy som är 47m men 400m över Queenstown. WOW!!

Några valde även att hoppa fallskärm i Queenstown. Alla utom jag hoppade från 12000ft (3600m), och jag som redan hoppat från den höjden i Taupo valde att hoppa det högst ”oxygen-assisted” 15000ft (4500m) med ca 1 min fritt fall. Fallskärmshoppning är otroligt beroendeframkallande, haha.

Andra aktiviteter som testades av vissa i Queenstown var sky diving, ridning, Lord of the Rings ¤WD och White Water Rafting.

Från Queenstown så fortsatte vi till Wanaka, som är en mysig stad inte långt från Queenstown. Vi besökte Puzzlingworld där de flesta lyckades tappa bort sig i den gigantiska labyrinten där. Det tog ett tag att lyckas hitta en väg ut…

Turen fortsatte vidare längs med västkusten. Fox Glacier, Franz Josef (inga flygturer eller aktiviteter pga regn), Greymouth, Punakaiki (Pancake Rocks), Motueka…
För att vara ärlig så hade vi inte aktiviteter förrän vi kom till Abel Tasman där vi paddlade kajak och vandrade i nationalparken. Vädret klarnade och alla hade en otroligt kul dag. Vi stannade i Apple Tree Bay där vi hade lunch, och de som paddlade dit vandrade tillbaka.

Sista natten tillbringades i Nelson. Vi fick våra gruppfoton och bytte ”buddy-gifts” och alla fick nånting litet för saker som t ex snyggast blåmärkena, bästa Bungy Jump, personer som aldrig kunde sluta prata osv. Jag fick pris för högsta fallskärmshoppet. En t-shirt från NZONE där vi hoppade. Från min ”buddy” fick jag en nyckelring med en Kiwi fågel, medans min ”buddy” (busschauffören) fick en gigantisk chokladkaka och ett kort från mig. Vi fick fish & chips till middag och sedan samlades gruppen i ett rum för att signera varandras gruppbilder, ta foton, prata, byta e-mail osv. Vi blev tillsagda att alla var tvungna att vara på rummen vid midnatt när ledarna gick och lade sig. Tre på morgonen var de flesta fortfarande uppe…! Någon tog kort på svenskar som var med på resan, men jag hade inget batteri kvar i min kamera tyvärr… Skulle gärna ha velat haft ett foto på alla oss 7 svenskar… I alla fall så var det en lyckad natt!

När alla vaknade på morgonen hade några redan åkt till flygplatsen i Nelson. Resten var med på bussen som tog oss till Picton, där de flesta på bussen tog färjan till Wellington. Alla resväskorna lastades ut, eftersom så många tog färjan. Jag hade en stor lila/svart väska, och jag lovar att jag har en anledning till att berätta det. En halvtimme efter at vi som var kvar på bussen hade lämnat Picton så ringde en utav tjejerna på min mobil. Hon hade en liknande väska som jag. Det visade sig att min hade blivit urlastad och av misstag lämnad. Tack och lov så fanns det en dam på terminalen som bodde i Blenheim som tog min väska dit, innan vi skulle på flyget. Vi som var kvar på bussen flög gemensamt till Wellington innan alla bytte till olika flyg. Måste säga att planet var minimalt. Bara 19 säten och man kunde inte ens stå upp inuti planet. Dessutom fanns det ingen dörr till piloten. Det var också det första propellerplanet jag någonsin har flugit med och jag måste medge att det var rätt häftigt. Jag, en tjej från Danmark och min områdesrepresentant flög vidare till Auckland. Reseledaren Amanda från NZET stannade i Wellington och resten fortsatte tillbaka till Sydön.

Trots att vi hade otur med vädret så hade jag en helt otrolig tid. Resorna på Nya Zeeland är värda vartenda öre/cent. Jag är glad at jag åkte på båda, de gav mig en chans att se så mycket av Nya Zeeland och jag rekommenderar verkligen andra som är eller ska till NZ att åka med om ni kan.

Maria

Bilderna nedan är från Mt Cook och från hemresan tillsammans med andra utbyteselever i december 05.