Vera valde att studera i Frankrike

Vera från Sverige är på utbyte i Frankrike.

Bonjour! Jag heter Vera och jag är just nu mitt inne i mitt utbytessår i Frankrike och ska stanna här i ytterligare 6 månader. Jag ville åka till Frankrike för att lära mig franska, för att utvecklas som person och för att uppleva någonting helt annorlunda från vad jag är van vid! Och nu tänkte jag dela lite om hur det har sett ut hittills 😊

Min värdfamilj

Så, jag kommer ihåg den första gången jag skulle möta upp min värdfamilj, som består utav en mamma, en pappa och två bröder i min ålder, vid tågstationen. Jag var väldigt nervös, men jag fick direkt en stor kram av mamman och så hade bröderna en svensk flagga som de viftade med, haha. Jag undrade mycket hur min relation med dem skulle utvecklas då jag inte alls kunde prata språket, men nu efter sex månader, har vi förvånansvärt blivit ganska nära ändå. De var väldigt välkomnande och jag har insett att det finns fler sätt att uttrycka sin personlighet på än bara med språket. I början, och ibland fortfarande, kan det dock kännas lite konstigt eller obekvämt att bo i en främmande familj då man inte vet hur man ska anpassa sig till deras vardagsliv som är väldigt annorlunda från ens eget, men det blir bättre och bättre. Jag är nu fyra månader in och jag utövar regelbundet yoga med mamman, dricker te och pratar tillsammans med föräldrarna varje dag, spelar volleyboll och FIFA tillsammans med sönerna och åker även till och från skolan med dem.

Att lära känna resten av släkten har också varit fantastiskt då jag har varit otroligt omringad av fransk kultur, fransk mat och varma, trevliga, franska personer. Det har speciellt varit häftigt att lära känna morföräldrarna, jag har aldrig varit nära med mina egna, men med dessa känner jag mig som deras riktiga barnbarn!

Vänner

Att skaffa vänner för mig har gått väldigt mycket upp och ner. Att inte prata språket gör det svårt att connecta med franska personer. Den ena dagen kan jag exempelvis åka hem från skolan med ett leende på läpparna för jag har haft det så roligt med en kompis och nästa dag kan det kännas mer tungt och ensamt. Och räkna inte med att du kommer att kunna prata engelska med dem… engelsktalande fransmän är ganska sällsynta. Däremot finns det andra utbytesstudenter på skolan som jag har klickat jättebra med och det är alltid en trygghet att vara med dem. De är med om samma sak som jag och på så sätt skapas det många interskämt om våra upplevelser. Nu under lovet har jag även lärt mig en hel del franska så det ska bli spännande att se hur jag kan använda mina nya språkskills i skolan, båda under lektionerna och med vänner.

Min fritid

Som sagt krävs det en del effort för att bygga upp sitt liv både i och utanför skolan, men det är kul också då det värsta man kan få är ett nej, och man har inget att förlora! Senast igår var jag till exempel på en fransk nyårsfest med min tjejkompis där vi träffade nya vänner, imorgon ska jag spela basket med vänner från min boxning och dagen efter ska jag till trampolinparken med en vän från skolan! Under julen var jag även i Paris med min värdfamilj vilket var magiskt. Å andra sidan kommer det finnas flera dagar och helger där man absolut inte har något att göra vilket kan upplevas som väldigt ensamt, men då gäller det att ta hand om sig själv och vara snäll mot sig själv, för det är normalt att känna så!!

Tips

1. Tips till dig som ska åka på utbytessår skulle jag säga är: Vänta inte på att få en inbjudan till hangouts, utan ta initiativ och bjud in dig själv! Det låter så obekvämt, jag vet, men det funkar!
2. Var inte heller rädd för att göra misstag med språket för det är bättre att göra misstag än att inte säga något alls. Och man lär sig så mycket.
3. Dokumentera då och då! Det är alltid kul att kolla tillbaka i efterhand vad man har fotat, filmat eller skrivit i sin dagbok.
4. Sist men inte minst: trust the process! Det blir bara bättre och bättre, även om det är svårt att tro när man har hemlängtan eller går igenom en dipp.

Jag vill avsluta med att säga att trots svårigheter och utmaningar så har jag lärt mig så otroligt mycket och jag är väldigt tacksam för denna upplevelse och vad jag har fått ut av den. Nu när jag har lärt mig språket bättre, kan kommunicera bättre och känner mycket mer folk så ser jag verkligen fram emot vad resten av detta år i Frankrike har att komma med!

Vill du veta mer?

• Läs fler studentberättelser från Frankrike
• Läs mer om ett high school-utbyte i Frankrike
• Se alla våra utbytesdestinationer för high school

Emma åkte på utbyte till Frankrike

Emma från Österrike tillbringade sitt utbyte i Frankrike.

Min värdfamilj

Jag hade turen att få bo hos en väldigt trevlig värdfamilj. Mina värdföräldrar var båda fortfarande unga, i 30-årsåldern, och min värdbror var 7 år gammal. Jag kom väldigt bra överens med min bror och vi lekte tillsammans. Vi spelade sällskapsspel, fotboll, målade tillsammans eller tog långa promenader. Jag välkomnades med öppna armar i deras familj och kände mig snabbt hemma. Släktingarna välkomnade mig också varmt och jag deltog i två familjefester och sov till och med över hos mina morföräldrar en gång. Jag kom också mycket bra överens med min lilla kusin och vi har fortfarande nära kontakt.

Skolan

Jag måste säga att jag var lite nervös i början eftersom jag trodde att skoldagarna i Frankrike skulle vara extremt långa och strikta, men det var faktiskt tvärtom. Mitt schema var relativt kort och lärarna var omtänksamma mot mig, eller så sysselsatte jag mig helt enkelt med mina egna saker. Det var i skolan jag fick de flesta av mina vänner. Jag tyckte alltid om att äta lunch tillsammans i skolmatsalen, även om den inte alltid var den bästa. Lektionerna flög förbi och jag höll till och med en presentation en gång. Lyckligtvis behövde jag bara skriva prov i några få ämnen eftersom jag inte stannade så länge.

Min fritid

Efter skolan gick jag ofta in till stan och satt på ett kafé och läste eller strosade runt i butikerna. Jag träffade också ofta vänner eller gjorde saker med min värdfamilj. Jag gick också med i en volleybollklubb. Det var det bästa beslutet någonsin. Jag hade alltid så roligt där. Tjejerna var supertrevliga och det var alltid jättekul. Jag skulle rekommendera alla att hitta en hobby under sitt utbyte.

Utflykter

Min värdfamilj tog med mig på många utflykter och visade mig delar av Normandie. Under min första helg åkte vi till exempel till Mont Saint Michel och Étretat, bland andra platser. Under höstlovet reste jag till Paris med STS, där jag fick många nya vänner och gjorde några roliga utflykter. Min värdfamilj kom sedan och hälsade på mig i Paris och vi tillbringade resten av veckan med att utforska staden tillsammans.

Mitt farväl

Tyvärr var jag tvungen att åka hem efter höstlovet. Min näst sista kväll, Halloween, tillbringade jag med mina vänner med att titta på en mysig film och spela spel. Min sista dag tillbringade jag med hela min släkt så att jag kunde säga hejdå till alla. När alla hade åkt hem tillbringade jag en rolig och känslosam kväll med min värdfamilj innan de körde mig till flygplatsen nästa dag.

Min erfarenhet

Jag skulle uppmuntra alla som funderar på att åka på utbyte att göra det. Mitt utbyte – även om det inte var särskilt långt – hade en enorm inverkan på mig och jag utvecklades mycket. Jag träffade så många fantastiska människor under mina två månader i Frankrike och fördjupade mig i en helt ny kultur. Det var fantastiskt. Om jag kunde skulle jag fortfarande vara där eller uppleva det igen.

Var modig. Det är okej att vara rädd, det viktiga är att göra det ändå!

Vill du veta mer?

• Läs fler studentberättelser från Frankrike
• Läs mer om ett high school-utbyte i Frankrike
• Se alla våra utbytesdestinationer för high school

Noelle, på utbyte i Frankrike, följde med på en resa till Montpellier

Under mina sista veckor som utbytesstudent i Frankrike fick jag möjligheten att följa med studenter från hela världen på en resa till Montpellier på Franska Rivieran.

Dag 1

Vi anlände till Montpellier på morgonen och söderns varma sol strålade ner på oss när vi klev av tåget. Vi skulle bo på det pittoreska hostellet Le Maje, som ligger i hjärtat av staden i en fantastisk, vit byggnad i Hausmann-stil i miniatyr. Efter att ha lämnat av vårt bagage köpte vi några nygjorda smörgåsar från ett närliggande bageri. Doften av det traditionella franska köket och det livliga folklivet på gatorna välkomnade oss. Vi fick lite fritid för att strosa runt i de lokala butikerna, kanske njuta av en sorbet och bekanta oss med de andra utbytesstudenterna som deltog i denna resa. Vi var 17 studenter, så det var en intim grupp där alla kunde lära känna varandra.

Vi samlades på Place de la Comédie, i hjärtat av Montpellier, där vi delade in oss i grupper om fyra eller fem, var och en med ett kreativt namn. Sedan var det dags för tävling. Vi gav oss ut på en upptäcktsfärd genom staden, med svårlösta ledtrådar och en gåtfull karta som vägledning. Trots att vi gick vilse en eller två gånger var tävlingen ett utmärkt tillfälle för oss att vandra genom staden och upptäcka alla dess smala gator, dolda torg och charmiga kaféer och restauranger. När tiden för tävlingen var ute tog vi oss till en mysig, traditionell restaurang med klassiska franska rätter som tartiflette och crème brûlée på menyn.

Eftersom det fanns studenter från hela världen var våra samtal fascinerande och till stor del inriktade på olika kulturer. Under vår underbara måltid fick jag lära mig om haka-dansen som utförs vid varje skolmatch i Nya Zeeland, ungerska kakashere pörkölt (tupptestikelgryta), egyptisk vidskepelse om att kaffespill är ett tecken på framtida välstånd och den schweiziska traditionen att halshugga fjäderfä med sabel på St Martins dag.

Som avslutning på kvällen gick vi till en quizlokal med stora resultattavlor och ljusgula buzzers. Där testade vi våra kunskaper om fransk och internationell musik, från 1950-talet till idag. Konkurrensen var stenhård, så vi såg till att ta våra bilder i förväg, medan alla fortfarande hade ett leende på läpparna. Det var bara så roligt.

Trötta efter den händelserika dagen somnade vi snabbt, förväntansfulla inför de äventyr som nästa dag skulle bjuda på.

Dag 2

Efter att ha njutit av en mycket fransk frukost, bestående av croissanter, briochebullar med Nutella och apelsinjuice, lämnade vi vårt hostel och promenerade genom ljumma Montpellier till det berömda Musée Fabre. Där utforskade vi L'Hôtel Cabrières – Sabatier d'Espeyran, en juvel inom 1700- och 1800-talets dekorativa konst som låter betraktaren insupa atmosfären och följa livsstilen hos de aristokrater som levde under denna epok, samt verk av kända europeiska konstnärer som Allori, Véronèse, Ribera, Bazille, Reynolds och Pierre Soulages.

Efter museibesöket tog vi oss till den lummiga Peyrou-parken, korsade det kungliga torget och passerade den imponerande statyn av Ludvig XIV för att hitta lite skugga under träden. Vi slog oss ner för att äta en baguettepicknick och prata. En mexikansk student berättade om sin quinceañera medan en tysk beskrev hur Oktoberfest firas i hennes stad. En italienare avslöjade det hemliga receptet på perfekt pizza. En finsk student övade sin svenska med mig eftersom hon var orolig för att ha glömt allt inför nästa läsår. Sedan utsågs vinnarna i gårdagens tävling och de olika priserna delades ut.

Tidigt på eftermiddagen gav vi oss iväg till stranden på hyrcyklar. Cykelturen var lång och platt och vi hade alla olika cykelkunskaper, men till slut nådde vi Palavas-Les-Flots. Lättade tog vi ett dopp i Medelhavet och njöt av den sena eftermiddagen utsträckta på sanden.

Middagen serverades i en vacker restaurang precis vid stranden. Återigen bjöds vi på alla de franska kulinariska favoriterna, som moules marinières och brioche perdue. Eftersom det var en students födelsedag sjöng vi alla "happy birthday" på våra modersmål. Det var en kaotisk men väldigt glad melodi.

Vi tillbringade timmar med att prata och njuta av olika rätter innan vi återigen vandrade ut på stranden för att se den hisnande solnedgången. Det här hade varit en fantastisk vistelse i den minnesvärda staden Montpellier.

Läs hela berättelsen om Noelles utbyte i Frankrike

Noelle pluggade på high school i Frankrike

Svensk-kanadensiska Noelle är på utbyte i Frankrike och hon är en av våra gästbloggare.

#1 I Sverige, innan takeoff

Mitt äventyr började i somras kl. 02.00 en kylig morgon i Sverige. När regionaltåget sakta närmade sig Arlanda kunde jag inte låta bli att ha fjärilar i magen. Var skulle jag hamna och vad skulle familjens livsstil och intressen vara? Att bo på en gård på den franska landsbygden är naturligtvis något helt annat än att bo i en lägenhet i centrala Paris. Hur skulle det vara i skolan? I Frankrike går man vanligtvis i skolan sex dagar i veckan. Ämnen som filosofi och morallära är obligatoriska och självklart på franska. Ett stort steg upp från att beställa en Croque Monsieur på ett café. Skulle jag kunna hänga med?

Alla STS förberedelsemejl och min mammas små föreläsningar om hur omvälvande ett kulturutbyte skulle vara hade plötsligt kommit ikapp mig. Sommaren var som en matta under mina fötter som plötsligt hade ryckts bort. Jag skulle inte åka till Frankrike om ett år, en månad eller ens en vecka. Jag skulle åka nu.

Mitt liv var packat i en resväska som vägde drygt 23 kg. Jag hade tagit alla mina farväl, och nu stod jag vid gaten och drack mitt sista svenska kaffe lite sorgset. Jag gick fram till två andra svenska STS-utbytesstudenter, som jag kände igen på deras knallgula ryggsäckar som vi hade fått på ett förberedelsemöte några månader tidigare. Vi småpratade nervöst. Hur skulle det vara? Skulle våra språkkunskaper räcka till för att kommunicera med våra värdfamiljer? Röker alla fransmän ett paket cigaretter om dagen, bär röda baskrar och har mustasch?

#2 Welcome camp i Paris

När vi landade på fransk mark försökte jag associera denna främmande plats med ordet "hem". Det kändes inte riktigt rätt än, men om några månader kanske det gör det. Jag brottades med det faktum att detta varken var en resa eller en längre semester – jag var här för att bygga upp ett nytt liv … på franska.

När vi anlände bjöds vi på ett Welcome Camp som gav oss en mjuk landning. Studenter från hela världen var på plats – från Japan till Brasilien, Mexiko till Polen, Bulgarien till Singapore och USA till Australien. Min rumskamrat var en vänlig mexikansk tjej som hjälpte mig att översätta Bad Bunnys sånger och samtidigt lät mig prova hennes exotiska godis, allt från skivor med sockriga jordnötter till långa, röda rör fyllda med ananasgelé överdragen med tamarind och chilipulver.

Under tre dagar utforskade vi Paris och doppade våra tår i det franska livet. Vi överlevde på baguetter och bakelser, tittade på Eiffeltornet, såg Mona Lisa (eller ska jag säga La Joconde, som lokalbefolkningen gör) i den underbara glaspyramiden som är Louvren, upptäckte coola excentriska saker på Grevin-museet och gick oundvikligen vilse i tunnelbanan. Vi strövade runt i det vackra området Montmartre, höll våra plånböcker nära fickorna när vi klättrade upp för den vita basilikan Sacré-Cœur på dess topp, beundrade de livliga marknaderna med gatuförsäljare som sålde souvenirer och konst, kaféer med snedtak och många andra färgglada sevärdheter.

Jag gick omkring med en grupp på fem andra utbytesstudenter. Vi hade gått hela dagen och den sista vandringen uppför kullen till Montmartre i värmeböljan hade gjort slut på oss, så vi letade efter ett mysigt ställe att sätta oss på. Vi hittade till slut ett sött kafé med en randig blåvit markis och en inbjudande uteservering som sträckte sig ut mot de smala kullerstensgatorna. Det gick en bra stund efter att vi hade satt oss, och fortfarande hade ingen servitör kommit, så en av tjejerna reste sig upp för att ta några av menyerna vid ingången, vilket är brukligt där hon kommer ifrån. När hon gick tillbaka till bordet korsade en djupt kränkt servitör hennes väg, tittade dömande upp och ner på henne och tryckte sedan sin serveringsbricka och disktrasa i hennes famn, som för att säga "vill du ha mitt jobb, eller hur?". Han tog inte tillbaka brickan, så hon ställde den tafatt på ett bord i närheten och bad så mycket om ursäkt. Servitören skrattade inte, men berättade för oss några minuter senare (när hon inte kunde sluta rodna och be om ursäkt) att det var ett blague (skämt). Det var vår introduktion till den beryktade franska ironin. Det sägs att förståelsen för humor är en av de sista sakerna som kommer när man lär sig ett nytt språk, och jag måste säga att även om jag fortfarande inte har förstått skämtet så kunde jag och mina nya vänner så småningom skratta åt det.

Den kvällen åkte vi på en middagskryssning på Seine och njöt av en utsökt trerättersmeny samtidigt som vi upplevde Paris skönhet från vattnet. Vi passerade älskande som kysstes, vänner som hade picknick med ett glas vin, barnkalas, danslektioner i salsa och hip hop, vacker arkitektur, berömda broar och andra platser som nämnts i många av de böcker jag läst eller filmer jag tittat på. Den romantiska utsikten från Seine kulminerade i en perfekt vy över Eiffeltornet, som lyste upp mot natthimlen och badade i färgerna från den ukrainska (och svenska) flaggan. Från toppen av båten vinkade vi till förbipasserande, medan sommarvinden flödade genom vårt hår. Den oförskämde servitören var förlåten. Ett nytt kapitel hade börjat.

#3 Att lära sig kyssas, eller göra "la bise" – en viktig sak att lära sig när man ska anpassa sig till livet i Frankrike.

Detta hände tidigt i mitt utbyte …. Främlingar i badbyxor och bikinis lutar sig fram för att kyssa mig. Jag känner mig väldigt obekväm. Det är en av mina första helger med min franska värdfamilj och vi är på ett poolparty. La bise, den klassiska franska hälsningen, är en vetenskap i sig. I sin grundform stöter man försiktigt kinderna mot en annan person samtidigt som man ger ifrån sig ett kyssljud (ungefär som en luftkyss). Den exakta proceduren beror dock på personen och regionen där la bise utförs. Vissa gör inte kyssljudet. Vissa kysser faktiskt den andra personens kinder. Vissa gör det en gång, andra två gånger, andra tre gånger. I de flesta delar av Frankrike är det höger kind som är först, men i sydöstra Frankrike är det vänster kind som är först. Denna kunskap är mycket viktig för att undvika att en person svänger åt höger och den andra åt vänster, vilket ger en nästan äkta kyss läppar mot läppar. Trots att jag har blivit instruerad om allt detta är jag helt förlorad när dessa halvnakna främlingar närmar sig för vad som verkar vara en alldeles för intim hälsning. Som tur är har vi precis kommit till poolen och jag är fortfarande fullt påklädd. Jag rodnar bara vid tanken på att behöva göra detta iförd en bikini.

#4 Min placering i Frankrike

Som utbytesstudent på det Classic-programmet vet man aldrig exakt var i värdlandet man kommer att hamna. Jag placerades i Poissy, en lugn liten stad i utkanten av Paris, i ett bekvämt vitt hus med en röd grind och en trädgård med höns. Jag bor med en omtänksam familj med tre tonårsbarn, varav två bor i egna lägenheter under veckan men återvänder hem på helgerna. Det är en dubbelplacering, vilket innebär att en annan utbytesstudent, Alicia från den tyska delen av Schweiz, också bor hos familjen. Vi delar rum och ger varandra vänskap och stöd när vi båda anpassar oss till den franska livsrytmen.

Poissy visade sig vara det perfekta läget – bara 30 minuter med tåg till hjärtat av Paris, men ändå tillräckligt långt bort för att sova omgiven av lugna gator och lyxen att ha en häst i närheten när vi känner för att ta en ridtur i skogen. På helgerna åker jag gärna till Paris med vänner så ofta som möjligt. Ett särskilt minnesvärt besök ägde rum under Paris modevecka i början av oktober. Min vän och jag hade visserligen inga biljetter till några modevisningar, men det var fullt av människor i uppseendeväckande kläder överallt och vi såg till och med ett par kändisar som bara vandrade runt på stan.

#5 Några ögonblick av kulturell chock under utbytet i Frankrike

Trots en bra placering och många varningar överraskades jag till en början av omfattningen av den kulturchock jag upplevde. Jag har fått vänja mig vid till synes orimliga måltidstider (som middag kl. 22.00), skoldagar från 8.00 till 18.00, små manuellväxlade bilar och ett helt nytt sätt att klä mig, för att nämna några exempel. Men, som min värdfamilj brukar påpeka, det finns ett IKEA inte alltför långt bort om jag skulle få hemlängtan.

I Sverige kallar vi lärare vid förnamn eftersom de ses som elevernas jämlikar. Här i Frankrike kallar jag mina lärare för Monsieur eller Madame följt av deras efternamn. Det är inget nytt för nordamerikaner, men det som förvånade mig var att lärarna använder den artiga vous-formen även med eleverna, vilket understryker avståndet mellan lärare och elev. De flesta franska lärare är ganska stränga, men de vänliga och stödjande eleverna på min high school kompenserar för det. En gång i min filosofiklass var jag tvungen att läsa en mycket komplex text högt, och jag snubblade över avsnittet med tveksamt uttal. När jag till slut kom till slutet bad läraren mig att förklara texten för klassen. När jag hade pratat klart utbrast klassen i applåder. Stödet från mina klasskamrater gör mig verkligen glad.

Även om det ibland är tufft skulle jag vilja uppmuntra alla tonåringar som har möjlighet att åka på ett utbytesprogram. För mig har det varit en mycket stärkande känsla att lära mig att jag kan börja om på nytt i ett nytt land, i en ny skola och på ett nytt språk, och ändå kunna skapa ett bra liv för för mig från noll på ganska kort tid. Och om jag kan göra det, så kan du också!

#6 Lära sig franska och prova nya saker

Min franska utvecklas faktiskt i snabb takt. Jag tar till mig några av mina favorituttryck (slang) från mina kamrater och lär mig hur jag bättre kan uttrycka mig som en infödd på detta främmande språk. Men, som min värdfamilj skämtar, jag kommer aldrig att behärska oklanderliga franska accenter och uttal förrän jag lär mig att njuta av att äta mögelost, en motvilja som jag ännu inte har kommit över.

I detta nya liv vågar jag prova saker som jag aldrig har provat förut. Min värdfamilj är mycket engagerad i scouter och MEJ (en katolsk organisation för barn), så nu har jag också blivit engagerad. Jag har börjat spela volleyboll och har fått bra vänner där. Min värdmamma och Alicia spelar mycket tennis, så jag försöker också spela tennis (trots medioker koordinationsförmåga mellan hand och öga). Som en allmän regel har jag försökt att överge gamla föreställningar om "jag gillar det här" eller "jag gillar inte det här", och jag utmanar mig själv att säga ja till alla möjligheter och ge allt ett försök bara för att se hur det går. Hittills har det gått bra.

Vill du veta mer?

• Läs fler studentberättelser från Frankrike
• Läs mer om ett high school-utbyte i Frankrike
• Se alla våra utbytesdestinationer för high school